Jag
är uppväxt i Norrbotten men levt större delen av mitt liv i
Östergötland. När ljuset kommer tillbaka efter vintern så får
jag alltid ett stekt sug av hemlängtan. Fast jag vet inte
riktigt vad jag längtar efter. Någon slags grundtrygghet och
tillhörighet kanske.
Det
finns bilder jag återkommer till skogarna, snön, ljuset. När
jag reser ”hem” så kniper det till när jag passerar byar,
ensamma hus, det låga ljuset, bensinstationer.
Jag
är också, som många andra orolig över vår miljö och vår
framtid. Vi behöver använda vår skog men vi behöver också den
biologiska mångfalden i våra skogar. Vi behöver en plan för
hur dessa olika behov ska lösas.
Jag
letar också efter dom här känslorna här i Östergötland. Jag
utforskar staden utkanter och söker platser där människor har
ordnat något för sej, hittat någon slags plats ett slags
”hem”. Såg en barnteater en gång om en liten pojke som letade
efter ett hem. Han fick frågan ”Hur vet man när man hittat ett
hem? och han svarade ”Det känner man”.
Randi
Leirnes
|