Jag är uppväxt i Norrbotten men levt större delen av mitt liv i Östergötland. När ljuset kommer tillbaka efter vintern så får jag alltid ett stekt sug av hemlängtan. Fast jag vet inte riktigt vad jag längtar efter. Någon slags grundtrygghet och tillhörighet kanske.

Det finns bilder jag återkommer till skogarna, snön, ljuset. När jag reser ”hem” så kniper det till när jag passerar byar, ensamma hus, det låga ljuset, bensinstationer.

Jag är också, som många andra orolig över vår miljö och vår framtid. Vi behöver använda vår skog men vi behöver också den biologiska mångfalden i våra skogar. Vi behöver en plan för hur dessa olika behov ska lösas. 

Jag letar också efter dom här känslorna här i Östergötland. Jag utforskar staden utkanter och söker platser där människor har ordnat något för sej, hittat någon slags plats ett slags ”hem”. Såg en barnteater en gång om en liten pojke som letade efter ett hem. Han fick frågan ”Hur vet man när man hittat ett hem? och han svarade ”Det känner man”.

Randi Leirnes